Första natten tillbringade vi på Ångersjöns rastplats efter en vådlig färd på kustvägen mellan Sundsvall och Jättendal. Smal och bitvis ganska vanskött och med buskvegetation som här och där växte in på vägen! Ångersjön ligger norr om Söderhamn och är en pärla med ett litet café och rena varma toaletter.

Nästa stopp Horndals camping där vi stod ensamma på en stor grässlänt alldeles vid byns badplats och Jonna vågade t.o.m doppa sig hastigt!

Efter att ha konsulterat kartan och Google maps blev nästa stopp Askersund som vi vissste skulle ha en fin ställplats alldeles vid Vätterstranden inne i stan. Javisst, men den var ju full såklart. Det fanns dock en fin reserv bara 2 kvarter bort och där var det i stort sett tomt!

Sista natten var tänkt att spendera i Borås, med alla dess konstmuseer och åtminstone två sevärda utställningar. Vi hittade en central parkering där vi kunde stå över natt. Detta ogillades dock av några ungdomar som hade mötesplats alldeles intill. Dom drog upp sina hoodies och kastade en flaska med okänt innehåll på oss! Vi föredrog då att dra vidare till Knallelands kundparkering där man fick stå ifred i 24 timmar.

Efter ännu en varm natt och ett besök på Textilmuseet var det dags för den sista biten av vår 85-milafärd. Väl framme kunde vi konstater att Buster skött sig som vanligt. I Varberg åkte vi runt en del och hälsade på hos släkten och efter 10 härliga dagar var det dags att vända hemåt igen.

Nu tog vi en lång första etapp till Hjo. Visst hade Buster plöslig börjat dra mycket olja och en hel del hamnade på backen såg vi. Detta måste vi åtgärda när vi kommer hem! Tankade och fyllde olja i Askersund och bytte förare. I lugn och ro puttrade vi vidare mot Örebro. Efter några mil började oljetryckslampan lysa klarröd! Som tur var dök rastplats Sickelsta upp ganska omgående så där kunde vi köra in. Efter ett par timmar blev vi hämtade av Bärgningskårens lilla Karin och hennes stora bärgare. Hon körde oss till Ivecoverkstan VJP och underbara Juhani Petterson som på övertid rotade runt i den skitiga motorn för att hitta felet. Ett ventationsrör till ventilkåpan verkade vara boven. Han satte fast röret provisoriskt, sålde 5 liter olja billigt till oss och önskade oss lycka till. 2 mil verkade det funka, sedan lös det rött igen! Vi vände tillbaks till Örebro och efter lite trixande i fredagstrafiken hamnade vi vid slottet. Enligt kommunens karta skulle det finnas en campingplats intill slottet, men vi hittade ingen! Frågade en taxichaufför och visade kartan. Han borde ju veta. Men han höll på att skratta på sig... Nåväl, vi parkerade på Hamnplan och tillbringade ett par nätter med raggarnas välbekanta svensktoppsmusik i öronen. Kändes som hemma. På Söndagen hittade vi en nästan tom campingplats och tog in där en natt.

Måndag morgon ringde vi VJP igen och klagade. ”Kom hit så får vi se,” sa Juhani. Vi puttrade försiktigt dit och Buster fick ”dödsdomen”: Någonting har brakat inne i motorn. Kannringarna eller oljeskrapringarna. Byt motor (var hitta den?) eller skrota. Hur skall vi få hem allt vi har i bussen om vi skall lämna den till skrot här? Johani hade svaret: ”Jag har en skåpbil som jag fått mot en obetald räkning. Ni kan få köpa den för 10.000:- Det kommer att funka med alla era grejor hem!” Det var den skåpbil vi nu har istf vår älskade Buster.

Ett dygns packande och sista natten i vår älskling sedan 10 år tillbaka. Bildemontering Örebro i Östansjö lovade att hämta den. Damen jag pratade med i telefon hade lite svårt att få allt att gå ihop, men vi enades om att varken hon eller jag hade en av våra bästa måndagar just den dan. (Fast kanske av olika anledningar?).

När vi väl lastat allt i vår nya buss tuffade vi vidare hemåt. Det var betydligt bättre krut i den nya med turbo och servo. Kändes verkligen toppen. Kanske vi skulle komma hem redan idag? I Helsike heller! Efter varsin glass utanför Arboga vägrade vårt nyförvärv starta! Frågade runt om hjälp och till slut dök en kille, Frank, från Sätra Lastvagnar upp och satte dit den sladd som lossnat på startmotorn och med ett ”Lycka till” från ännu en ängel på vår resa fortsatte vi.

Att komma hem idag hade vi vid det här laget gett upp, men kanske till Tönnebro? Vid Axmartavlan blev vi stoppade och hänvisades till kustvägen p.g.a. vägarbete så det kunde vi glömma. OK då blir det Ångersjön igen! När vi kom dit hade det redan börjat mörkna. Vi hittade en ledig plats bredvid ett gäng om 4 bilar och ett husvagnsekipage från Bulgarien och Serbien med, som vi gissade, bärplockare på hemväg. Alla sov i sina bilar. Så även vi. +7° i 10 timmar och med begynnande förkylning! Dessutom hela tiden med långtradare som knuffade sig in för ett par timmars vila. Det blev inte många timmars sömn för oss och vid halv sex gav vi upp. Genomfrusna tuffade vi vidare hemåt. Vid macken Glada Hudik tankade vi och tog varsin kaffe. Vi vågade oss även på varsin varmkorv, men jag fick inte ner mer än 2 cm; sedan vart det stopp.

2 timmar senare kunde vi skönja slalombacken och Vårdkasberget i gryningsljuset! Äntligen hemma! Vi ställde bilen på Mellanholmen över dan och knallade hem till varma goa sängen. Dagen därpå skulle vi ju lasta ut och våra nya underbara grannar Annika och Christer tömde skåpet på en timme och bar upp allt! Nu skall vi bara besiktiga bilen vi fått på halsen, försöka sälja den och gå i ide.

Kontentan av denna äventyrliga resa är att Sverige är fullt av vänliga människor, som vill hjälpa dom som är i behov av hjälp. Juhani på VJP i Örebro, Frank på Sätra Lastvagnar i Arboga och inte minst våra grannar Annika och Christer.

Vad händer nu? Först skall vi besiktiga och sälja skåpet vi begåvats med. 10.000 hoppas vi få. Sedan skall vi hålla utkik efter en ny Buster! Gärna lite nyare än 1979 och vi har inget emot en bensinare heller. Och så spara pengar till den förstås!